Kan vi få gå från bordet?

Det har på något sätt blivit oklart för vems skull vi ska handla, shoppa, köpa, konsumera. Vi behöver väl ett och annat i det dagliga livet, en hel del, så är det ju. Och vi trodde hela tiden att det var för vår egen skull. Men varför ska vi då bearbetas hela tiden som om vi vore olydiga barn som inte vill äta upp maten. Vi handlar och handlar men handlarna är aldrig nöjda. Spelar ingen roll att vi storknar.
En sked för mamma.. vi tar lite sylt på så slinker det ner lättare...
Men det står oss redan upp i halsen. Och nu kommer julen...