En hälsning

En hälsning till alla som fortfarande går in och läser denna blogg, trots att ärendet säjs vara avslutat (men inte riktigt ändå, för beslutet är överklagat och byggstarten uppskjuten, och vilka glassiga nasare och butikskedjor som trängs om att få öppna butiker i gallerian har vi ännu inte fått veta). Snö faller...
Ja en hälsning till alla som inte har givit upp hoppet om verklig demokrati eller åtminstone sunt förnuft, ett bättre liv och en bättre ordning i Bollnäs och resten av världen

Vi hörs igen, skriv om ni vill
Thomas Tidholm,
thomas@tidholm.se

Brev från Amerika

Hej,

Jag heter Linnea Ericsson och har läst din blogg angående brotorget i Bollnäs. Ville bara uttrycka mitt stöd för vad ni sysslar med, har själv läst orban sociologi i USA där man tyvärr kommercialiserat publika områden många gånger, ofta med ödesdigra konsekvenser. Det är förödande för ett samhälle att förlora sådana områden. Skickar med en link till en rätt bra källa, även om jag vet att kampen är "över".

http://www.pps.org/

MVH
Linnea

PS Gallerian redan ett fiasko

OK. Vi följer upp detta med ena ögat.

”Stort intresse för etablering i gallerian” påstår en rubrik i tisdagens (080120) Ljusnan.
Själva artikeln berättar däremot att bara sex företag finns på listan av intresserade. Därutöver sägs det finnas ytterligare några på ”en annan lista”, men dessa har man inte pratat med, konstigt nog.
Det låter inte riktigt bra. Men det som verkligen visar att denna galleria - som skulle vara Bollnäs Räddning, och var värd att bytas mot hela Brotorget och medborgarnas förtroende – redan hotas av fiasko, är att man nu ser sig tvungna att banta från tre våningar till två. Om intresset är så stort, varför då krympa bygget med en tredjedel? Är det lågkonjunkturen, är det eftertankens kranka blekhet?
Och om det nu bara blir två våningar, varför då inte rita om det hela och låta oss behålla åtminstone halva torget? En fin gest och en bra kompromiss! Eller varför inte helt enkelt be Sjaelsö låta torget vara i fred och hänvisa de där eventuella sex företagen till de tomma lokaler som faktiskt finns i såväl Åhlénshuset som Lindexhuset, vilket senare Sjaelsö redan har köpt och alltså kan göra vad man vill med. Glasfasader åt alla håll och kanter, galleria på taket, varför inte?
Detta elände måste få ett bättre slut än att Brotorget först invaderas av grävskopor och byggkranar, buller och avgaser, i ett års tid enligt planen, och att där sedan ska stå ännu en köplada med oviss framtid - glamour flagnar snabbt. Allt detta för att några tillväxtneurotiker i kommunedningen gått bakom invånarnas ryggar och gjort dåraktiga överenskommelser som man inte tycks kunna backa ifrån.
90 % procent var emot och bara 5 % för, enligt en helt tillförlitlig opinionsundersökning. Men politikerna förskansade sig och drev igenom beslutet. Detta gör gallerian till sinnebilden för ett demokratiskt fiasko. Redan innan den är byggd.
Vissa politikers ansikten lär inte gå att rädda. Men Brotorget är än så länge oskövlat…

Farväl

Dags att säja adjö.
Adjö Brotorget, adjö Bollnäs också.
- Riv hela skiten, sa Mårten, riv torget, riv Helins.
Ungefär så kan jag också känna mig.
- Vad spelar det här för roll. Det går åt helvete iallafall. Osv. Säger Mårten.
Adjö politiker, synd att ni skulle vara så falska, en del av er, och benägna att ljuga. Visserligen sägs det alltid så om politiker, att dom ljuger, men man vill konstigt nog inte tro det, hur cynisk man än har blivit.
Jag menar, Persson, när gallerian är byggd, hur fan skulle återstoden av torget kunna bli lika stor som det ursprungliga? Det går inte.
Och Olle Nilsson, kan inte ett kommunalråd någonting alls om statistik? Eller bluffar du bara?Vår undersökning utesluter faktiskt att ni hade stöd för det ni beslutade om.
Så adjö bara, men ni är ju inga onda människor, bara ganska... jag vet inte.
Isolerade kanske, instängda i ett tänkande som tydligen kan kännas tryggt och trevligt från insidan. Men alltsammans är livsfarligt och jag vet inte om ni vet om det. Ni bara deltar.
Gallerian blir Bollnäs lilla bidrag till undergången.
M.v.h.
Och God Jul!

Thomas Tidholm

Handel!

Konstigt det där med handel förresten. Förr uppstod handel av att någon ville köpa någonting. Så är det inte nu längre. Nu kan köpmännen gå till politikerna och kräva att medborgarna ska handla bättre. Antingen dom vill eller ej! Köpmännen är aldrig nöjda.
Politikerna ställer då upp med billig mark och lokaler så att det ska bli mera handel. Samtidigt är detta både en förebråelse och en muta åt de tröga människorna som inte har handlat tillräckligt.
Varför? Otacksamma typer! Alla dessa fina artiklar och varor! Och tillväxten, har ni tänkt på den!?
Handel är detsamma som konsumtion, sett från andra hållet. Alla måste konsumera mera! tycker politikerna och köpmännen. Al Gore tycker något annat, men honom skiter vi i.
Nu ska det byggas en galleria i Bollnäs för att verkligen få människor att handla. Det måste hjälpa..! Vi ska ju ha ett Handels-centrum!
Och ändå denna gnagande oro. Tänk om dom jävlarna åker till Gävle likförbannat! Vi ställer in X-tåget på helgerna! Vi tvingar Härjedalsturisterna att stanna! Va. ska dom bygga galleria i Alfta?! Spärra utfarterna..!

Kanon!

Ett nästanpå enigt kommunfullmäktige röstade igår för att Sjaelsö ska få förvandla Brotorget till en grop och sedan bygga en galleria där.
- Det blir Kanon! sa Evy .
- Toppen, tyckte Ingvar
- Vårt livs chans! menade Olle
En undersökning hade just visat att 90% ville ha torget kvar.
Och att endast 5% vill ha en galleria.
Man bestämde sig för att strunta i det.
- Det här blir kanonbra, hojtade Åsa

Och vi håller med förstås. Kanon är ordet. Eller något ännu mera kraftfullt. Bomber och granater!

Dom ville det, sa Ingvar

Det är viktigt att människor kan känna ibland att deras politiker bryr sig om dem på ett lite mera konkret sätt, och ser deras behov. Trivsel är en ofta bortglömd faktor i samanhanget.
Tyvärr betraktar somliga politiker valet som ett carte blanche, ett förtroende som en-gång-för-alla ger rätten att agera efter eget gottfinnande. Ingenting kan vara mera felaktigt, ingenting kan leda mera fel.
Än värre blir det när politikerna går i förbund med utomstående krafter och agerar över medborgarnas huvuden och i strid med deras intressen, så som vissa ledande politiker nu gjort i Bollnäs. Tydligen har man lovat bort sig så till den grad att man inte kan backa ens när opinionsundersökningar visar att man helt saknar stöd bland medborgarna.
Ingvar Persson (m) fick under ett möte häromdagen frågan varför man inte kunde bygga den minst sagt impopulära gallerian någon annanstans än just på Brotorget.
- Dom ville ha den där! svarade han.
Spelar ingen roll om "dom" är cityhandlarna, Sjaelsö, företagarföreningen, Milton Friedman, Ågrenkonsult AB eller någon annan som viskat i Ingvars öra.
Tydligare kan det ändå inte sägas.

90 % AV BOLLNÄSBORNA VILL HA TORGET KVAR !!

Brotorgsgruppen genomförde 6-8 december en enkät om Brotorget. Människor i alla åldrar (inte barn) som rörde sig i centrala Bollnäs ställdes inför tre alternativ:
1) Jag vill ha torget kvar
x) Vet ej
2) Jag vill ha en galleria
Tre olika personer gick ut med enkäten tre olika dagar.
Resultatet blev detsamma oavsett dag och person

Sammanlagt 1129 personer tillfrågades..
1013 av dessa , eller 90 % vill ha torget kvar.
63 personer, eller 5,5% vill ha en galleria.
53 personer, 4,5% vet ej.

Eller med andra ord:
De politiker som vill ta bort torget har bara stöd av 5,5%.

Hur bra är det då, hur rimligt, hur vettigt, hur demokratiskt, att såga ner träden, gräva upp torget och bygga en galleria ?

Sparvar i tranedansen

Politikerna i Bollnäs har alltid haft iéer som varit tre nummer för stora. Det gällde när man byggde Domus och Åhléns, och det gäller nu, när man tror att lösningen på stadens problem är att bygga en galleria - ytterligare en kloss mellan de två första.
Men de stora orterna, de som redan är stora, växer ännu snabbare och blir ännu större, och Bollnäs blir alltid efter.
Det är klassiskt. Vid det här laget. Men politikerna, som bara blir mer och mer fixerade vid Marknaden, Handeln, Tillväxten, blir samtidigt mer och mer desperata. De vill bygga ikapp. De vill att någon ska komma och köpa, staden, medborgarna, allt. Men resultatet blir åderlåtning, inte tillväxt. Strömmen fortsätter att rinna åt fel håll. Och de förstår inte. Det är så sorgligt att se.
Kommuner är inga företag, får inte ens några intäkter från företag, bara från människor. Det är människors behov som skapar ett näringsliv, inte tvärtom.
Det som får människior att stanna och betala sin skatt, är detsamma som får dem att trivas. Det är att det finns omsorger. Det är att det finns trevligheter, bra miljö, mänskliga saker.
Det är t.ex ett torg.

Kan man sälja ett torg?

är frågan när Brotorgsgruppen ordnar ett möte för att invånare i Bollnäs äntligen ska kunna fråga ut och diskutera med de politiker som vill byta ut torget mot en galleria, och de som säger NEJ till detta. (Heder åt Ingrid Hammarberg och Stefan Permickels!)
Mötet äger rum på biblioteket lördag 8 dec kl 15.00.
Beslut om planen ska tas i kommunfullmäktige 17 dec.
Det är då det gäller.

Vad en politiker bör göra

En politiker bör kunna se människor. Och säga sig: Det är mitt jobb att se till att dessa människor kan må bra. Att dom helt enkelt trivs på något sätt. Pengar är inte allt. Blanka fasader och skitviktiga överhetspersoner har ingen bett om. Jag ska vara som en människa mot människor.
Resten ordnar sig.

En liten stad

Var i Bollnäs idag. Ett par grader kallt, det knastrade under skorna när man gick över torget. Himlen var ljus, solen låg någonstans över skogen, men mellan husen var det skugga. En fin dag. Mötte några gamla bekanta, åt en korv, gick in på Helins och tittade på böcker och köpte pennor.
Jag har hört folk säga att det måste "hända" något, de vill ha förändring, som om förändring vore ett egenvärde. Själv är jag glad att Bollnäs är sig ganska likt genom åren. En liten stad med ett torg. Man kan gå på NK och fika, systemet ligger där det brukar. Det kan få vara bra så. Det händer så mycket ändå, i världen och i huvet.
Det är inget särskilt, men ändå. Små städer går lätt sönder om man tar i för mycket.

Generationsklyftan

Den yngre generationen vill ha gallerian, sa Olle Nilsson Sträng på kommunstyrelsens möte i torsdags. Och vi bygger ju för framtiden.., sa han, och flinade på sitt typiska vis.
Men vem som vill vad kan han ju inte veta ett dugg om. Enda gången någon har frågat någon om gallerian var i höstas, när socialdemokraterna i ett svagt ögonblick ordnade ett möte på torget och det kom 142 personer, varav 141 skrev på en lista att de INTE ville ha en galleria.
Men troligen tillhörde samtliga fel generation. Och Olle har glömt det där nu.
Den enda som med säkerhet vill gräva upp Brotorget och bygga en galleria är det danska företaget Sjaelsö som under oklara omständigheter lagt ett bud på torget, och de politiker som av lika oklara skäl reste sig upp och skrek Jaa! som en man.
Så pinsamt allt detta.
Lessen att behöva påminna.

Hur blir man ledarskribent?

Åsa Malmström får skriva i Ljusnan, om det ena och det andra.
Idag var det om klimatet. Hon skriver att utvecklingen, den ökade levnadsstandarden (i väst) och tillväxten ligger bakom koldioxidutsläppen. Om inget görs kommer de fattiga i Asien och Afrika att dränkas eller bli utan vatten.
Det kan då se ut som om vi borde lugna ner oss här i väst med vår destruktiva standard och vår tillväxt. Vi borde kanske ändra livsstil, satsa på rättvisa, dela med oss. Låter inte det..?
Men nej, det är fel. För det vill vi ändå inte. Säger Åsa. Vi ska istället öka tillväxten ännu mera, för då får vi mera pengar och då kan vi kanske... åtgärda en del av det som vi på så vis ställer till med.
Även de fattiga i andra länder borde ha tillväxt, tycker Åsa. (Men vattnet då?)
Hur blir man ledarskribent? Måste man läsa historia, samhällsvetenskap, ekologi..? Måste man förstå sig på logik? Nej vad som krävs är att man är en lagom förblindad nyliberal med två nummer för stort självförtroende, som älskar tillväxt utan att egentligen kunna förklara varför.
Då kan man bli med i tillväxt-sekten.
Då kan man få jobb på Ljusnan.
Fast det här har förstås inget med Brotorget att göra.

Vrakpriser

Politikerna i Bollnäs tycks ha ångrat sig när det gäller affären med Bollebacken som man hade tänkt köpa (tillbaka) för 2,5 millioner. För dyrt, säger de flesta nu. Läget i kommunhuset uppges vara gruvsamt och många går omkring med s.k. kalla fötter.
Men en ännu sämre affär torde vara den tilltänkta försäljningen av hela Brotorget för obegripliga 162.000:- Där har vi en äkta katastrof. De raggsockor finns inte som skulle förslå när somliga inser vad de har ställt till med där.

Så kan det gå

Har ni förresten läst Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Addams? Det är mycket rolig bok, dessutom ganska framsynt på det hela taget. På ett ställe kommer huvudpersonen till en party-planet, täckt med pizzakanter. Men planeten Jorden utplånas redan i första kapitlet. En ny hypergalaktisk motorväg måste fram. Centrumutveckling.

Kan vi få gå från bordet?

Det har på något sätt blivit oklart för vems skull vi ska handla, shoppa, köpa, konsumera. Vi behöver väl ett och annat i det dagliga livet, en hel del, så är det ju. Och vi trodde hela tiden att det var för vår egen skull. Men varför ska vi då bearbetas hela tiden som om vi vore olydiga barn som inte vill äta upp maten. Vi handlar och handlar men handlarna är aldrig nöjda. Spelar ingen roll att vi storknar.
En sked för mamma.. vi tar lite sylt på så slinker det ner lättare...
Men det står oss redan upp i halsen. Och nu kommer julen...

Ja just det - en skridskobana!

Målning av Birgitta Angleryd.
Visas med konstnärens samtycke

Skridskobana !

Catherine P. berättar att när hon kom knallande på torget en dag möttes plötsligt hon av en intervjuare som undrade vad hon tyckte om att man ville bygga en ny galleria just där.

Hon tänkte: "Va, på Brotorget? Har vi inte nog med halvt om halvt öde butikslägen i stan? Behöver vi ännu fler människofientliga byggnader att försöka klura ut varför de finns i våra liv, när det finns så mycket annat roligt vi skulle kunna göra med vår älskade, lite förvirrat sönderbyggda, stadskärna?"

Och hon tänkte: "Minns ni de där enskilda små handlarna som alla hade sina alldeles egna affärsidéer och varor för just oss – vi som bodde här och ingen annanstans? Minns ni den lilla stan där han som köpte in kläderna till herrklädesbutiken visste vad befolkningen just här brukar gilla; inte vad en inköpsavdelning i storstan tyckte sig mena att vi behövde? Den där lilla stan där man hittade butiker som var speciella för just den här delen av världen, inte en karbonkopia av affärsbeståndet i Borlänge"

Och sen tänkte hon: "Alla städer som man kommer till och trivs i har sin alldeles egen prägel, och det är den ni skall hitta, formulera och komma överens om nu. Nä, jag tänker inte skriva er på näsan vad det skulle kunna vara, lite får ni allt göra själva. Men jag kan ge er en ledtråd: - skridskobana."

Och vi tackar och håller med Catherine. Det som behövs just den här årstiden, när positivhalarna, glassgubbarna och sambaorkestern är någon annanstans, är inte en galleria, där vi fryser hur mycket olja dom än bränner, utan en skridskobana där vi kan åka oss varma och få röda kinder eller värma oss vid eldkorgar, umgås, lyssna till musik, dricka glögg och äta varma kastanjer. En skridskobana, det är det vi behöver! Snoddas blir kvar, han får bli vårt skyddshelgon. Och det är billigt! Verkställ!