Hur blir man ledarskribent?

Åsa Malmström får skriva i Ljusnan, om det ena och det andra.
Idag var det om klimatet. Hon skriver att utvecklingen, den ökade levnadsstandarden (i väst) och tillväxten ligger bakom koldioxidutsläppen. Om inget görs kommer de fattiga i Asien och Afrika att dränkas eller bli utan vatten.
Det kan då se ut som om vi borde lugna ner oss här i väst med vår destruktiva standard och vår tillväxt. Vi borde kanske ändra livsstil, satsa på rättvisa, dela med oss. Låter inte det..?
Men nej, det är fel. För det vill vi ändå inte. Säger Åsa. Vi ska istället öka tillväxten ännu mera, för då får vi mera pengar och då kan vi kanske... åtgärda en del av det som vi på så vis ställer till med.
Även de fattiga i andra länder borde ha tillväxt, tycker Åsa. (Men vattnet då?)
Hur blir man ledarskribent? Måste man läsa historia, samhällsvetenskap, ekologi..? Måste man förstå sig på logik? Nej vad som krävs är att man är en lagom förblindad nyliberal med två nummer för stort självförtroende, som älskar tillväxt utan att egentligen kunna förklara varför.
Då kan man bli med i tillväxt-sekten.
Då kan man få jobb på Ljusnan.
Fast det här har förstås inget med Brotorget att göra.

Vrakpriser

Politikerna i Bollnäs tycks ha ångrat sig när det gäller affären med Bollebacken som man hade tänkt köpa (tillbaka) för 2,5 millioner. För dyrt, säger de flesta nu. Läget i kommunhuset uppges vara gruvsamt och många går omkring med s.k. kalla fötter.
Men en ännu sämre affär torde vara den tilltänkta försäljningen av hela Brotorget för obegripliga 162.000:- Där har vi en äkta katastrof. De raggsockor finns inte som skulle förslå när somliga inser vad de har ställt till med där.

Så kan det gå

Har ni förresten läst Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Addams? Det är mycket rolig bok, dessutom ganska framsynt på det hela taget. På ett ställe kommer huvudpersonen till en party-planet, täckt med pizzakanter. Men planeten Jorden utplånas redan i första kapitlet. En ny hypergalaktisk motorväg måste fram. Centrumutveckling.

Kan vi få gå från bordet?

Det har på något sätt blivit oklart för vems skull vi ska handla, shoppa, köpa, konsumera. Vi behöver väl ett och annat i det dagliga livet, en hel del, så är det ju. Och vi trodde hela tiden att det var för vår egen skull. Men varför ska vi då bearbetas hela tiden som om vi vore olydiga barn som inte vill äta upp maten. Vi handlar och handlar men handlarna är aldrig nöjda. Spelar ingen roll att vi storknar.
En sked för mamma.. vi tar lite sylt på så slinker det ner lättare...
Men det står oss redan upp i halsen. Och nu kommer julen...

Ja just det - en skridskobana!

Målning av Birgitta Angleryd.
Visas med konstnärens samtycke

Skridskobana !

Catherine P. berättar att när hon kom knallande på torget en dag möttes plötsligt hon av en intervjuare som undrade vad hon tyckte om att man ville bygga en ny galleria just där.

Hon tänkte: "Va, på Brotorget? Har vi inte nog med halvt om halvt öde butikslägen i stan? Behöver vi ännu fler människofientliga byggnader att försöka klura ut varför de finns i våra liv, när det finns så mycket annat roligt vi skulle kunna göra med vår älskade, lite förvirrat sönderbyggda, stadskärna?"

Och hon tänkte: "Minns ni de där enskilda små handlarna som alla hade sina alldeles egna affärsidéer och varor för just oss – vi som bodde här och ingen annanstans? Minns ni den lilla stan där han som köpte in kläderna till herrklädesbutiken visste vad befolkningen just här brukar gilla; inte vad en inköpsavdelning i storstan tyckte sig mena att vi behövde? Den där lilla stan där man hittade butiker som var speciella för just den här delen av världen, inte en karbonkopia av affärsbeståndet i Borlänge"

Och sen tänkte hon: "Alla städer som man kommer till och trivs i har sin alldeles egen prägel, och det är den ni skall hitta, formulera och komma överens om nu. Nä, jag tänker inte skriva er på näsan vad det skulle kunna vara, lite får ni allt göra själva. Men jag kan ge er en ledtråd: - skridskobana."

Och vi tackar och håller med Catherine. Det som behövs just den här årstiden, när positivhalarna, glassgubbarna och sambaorkestern är någon annanstans, är inte en galleria, där vi fryser hur mycket olja dom än bränner, utan en skridskobana där vi kan åka oss varma och få röda kinder eller värma oss vid eldkorgar, umgås, lyssna till musik, dricka glögg och äta varma kastanjer. En skridskobana, det är det vi behöver! Snoddas blir kvar, han får bli vårt skyddshelgon. Och det är billigt! Verkställ!

Idétorka

I måndags skulle Per-Olof Åberg (mp) äntligen få svar på sina frågor om Brotorget av Evy Degerman, ks ordf. En av frågorna löd: Från vem/vilka kom ursprungligen idén att sälja ut och bebygga Brotorget med en galleria?
Jo det hade ägt rum "utvecklingsdiskussioner mellan fastighetsägare, företagare, föreningar, politiker"
Har andra intressenter tillfrågats om alternativ utveckling av Brotorget och centrum?
"Svar: Ja, dessa utvecklingstankar har kommunicerats med och sänts ut till flera tänkbara aktörer och investerare allt eftersom intresse har väckts."
Per Olof var inte nöjd med svaren. Han ansåg att de mera liknade mörkläggning.
Han dristade sig dessutom att antyda att Evy Degermans man, ordförande i förtetagarföreningen, kunde ha varit inblandad. Detta, menade några ledamöter av kf, var ett övertramp och han tvingades be om ursäkt, något som säger en del om takhöjden i kommunfullmäktige.
I själva verket är det av största intresse att kartlägga de mer eller mindre oheliga allianser som leder till att särintressen kan driva igenom befängda idèer - som att sälja ut stadens torg! Här sitter politiker i informella samtal med folk som de är satta att styra, och man gör utfästelser och sluter överenskommelser långt över medborgarnas huvuden. Att Evy Degerman är gift med ordförnaden i företagarföreningen gör henne jävig i så många frågor att hon är olämplig som kommunalråd Att hon snarare tänker som en företagsekonom har vi redan visat. Demokrati är inte Evys tepåse.
Det är komiskt att allt detta kallas "centrumutveckling". Vad Evy och hennes kompisar är ute efter är att bygga fler affärer och butiker, för att få igång mera handel och tillväxt och shopping. Och absolut ingenting mer än så. Det är inte utveckling, det är idétorka. Det är döden i byxfickan.