90 % AV BOLLNÄSBORNA VILL HA TORGET KVAR !!

Brotorgsgruppen genomförde 6-8 december en enkät om Brotorget. Människor i alla åldrar (inte barn) som rörde sig i centrala Bollnäs ställdes inför tre alternativ:
1) Jag vill ha torget kvar
x) Vet ej
2) Jag vill ha en galleria
Tre olika personer gick ut med enkäten tre olika dagar.
Resultatet blev detsamma oavsett dag och person

Sammanlagt 1129 personer tillfrågades..
1013 av dessa , eller 90 % vill ha torget kvar.
63 personer, eller 5,5% vill ha en galleria.
53 personer, 4,5% vet ej.

Eller med andra ord:
De politiker som vill ta bort torget har bara stöd av 5,5%.

Hur bra är det då, hur rimligt, hur vettigt, hur demokratiskt, att såga ner träden, gräva upp torget och bygga en galleria ?

Sparvar i tranedansen

Politikerna i Bollnäs har alltid haft iéer som varit tre nummer för stora. Det gällde när man byggde Domus och Åhléns, och det gäller nu, när man tror att lösningen på stadens problem är att bygga en galleria - ytterligare en kloss mellan de två första.
Men de stora orterna, de som redan är stora, växer ännu snabbare och blir ännu större, och Bollnäs blir alltid efter.
Det är klassiskt. Vid det här laget. Men politikerna, som bara blir mer och mer fixerade vid Marknaden, Handeln, Tillväxten, blir samtidigt mer och mer desperata. De vill bygga ikapp. De vill att någon ska komma och köpa, staden, medborgarna, allt. Men resultatet blir åderlåtning, inte tillväxt. Strömmen fortsätter att rinna åt fel håll. Och de förstår inte. Det är så sorgligt att se.
Kommuner är inga företag, får inte ens några intäkter från företag, bara från människor. Det är människors behov som skapar ett näringsliv, inte tvärtom.
Det som får människior att stanna och betala sin skatt, är detsamma som får dem att trivas. Det är att det finns omsorger. Det är att det finns trevligheter, bra miljö, mänskliga saker.
Det är t.ex ett torg.

Kan man sälja ett torg?

är frågan när Brotorgsgruppen ordnar ett möte för att invånare i Bollnäs äntligen ska kunna fråga ut och diskutera med de politiker som vill byta ut torget mot en galleria, och de som säger NEJ till detta. (Heder åt Ingrid Hammarberg och Stefan Permickels!)
Mötet äger rum på biblioteket lördag 8 dec kl 15.00.
Beslut om planen ska tas i kommunfullmäktige 17 dec.
Det är då det gäller.

Vad en politiker bör göra

En politiker bör kunna se människor. Och säga sig: Det är mitt jobb att se till att dessa människor kan må bra. Att dom helt enkelt trivs på något sätt. Pengar är inte allt. Blanka fasader och skitviktiga överhetspersoner har ingen bett om. Jag ska vara som en människa mot människor.
Resten ordnar sig.

En liten stad

Var i Bollnäs idag. Ett par grader kallt, det knastrade under skorna när man gick över torget. Himlen var ljus, solen låg någonstans över skogen, men mellan husen var det skugga. En fin dag. Mötte några gamla bekanta, åt en korv, gick in på Helins och tittade på böcker och köpte pennor.
Jag har hört folk säga att det måste "hända" något, de vill ha förändring, som om förändring vore ett egenvärde. Själv är jag glad att Bollnäs är sig ganska likt genom åren. En liten stad med ett torg. Man kan gå på NK och fika, systemet ligger där det brukar. Det kan få vara bra så. Det händer så mycket ändå, i världen och i huvet.
Det är inget särskilt, men ändå. Små städer går lätt sönder om man tar i för mycket.

Generationsklyftan

Den yngre generationen vill ha gallerian, sa Olle Nilsson Sträng på kommunstyrelsens möte i torsdags. Och vi bygger ju för framtiden.., sa han, och flinade på sitt typiska vis.
Men vem som vill vad kan han ju inte veta ett dugg om. Enda gången någon har frågat någon om gallerian var i höstas, när socialdemokraterna i ett svagt ögonblick ordnade ett möte på torget och det kom 142 personer, varav 141 skrev på en lista att de INTE ville ha en galleria.
Men troligen tillhörde samtliga fel generation. Och Olle har glömt det där nu.
Den enda som med säkerhet vill gräva upp Brotorget och bygga en galleria är det danska företaget Sjaelsö som under oklara omständigheter lagt ett bud på torget, och de politiker som av lika oklara skäl reste sig upp och skrek Jaa! som en man.
Så pinsamt allt detta.
Lessen att behöva påminna.